Ett tankeexperiment
Låt oss göra ett litet tankeexperiment. Vi tänker oss att norra Europa drabbas av en ny istid. Golfströmmen har hittat andra vägar och ger inte längre Sverige ett tempererat klimat. Medeltemperaturen har sjunkit drastiskt. Norra Sverige täcks redan av inlandsis som utvidgas söderut för varje vinter.
De södra delarna är kraftigt överbefolkade, jordbruket har slagits ut och industrin går på knäna utan vattenkraften från Norrlands älvar. Du ser ingen framtid för dig själv och din familj i detta land som du inte längre känner igen.
I Norge och Finland är situationen om möjligt ännu värre. Danmark har redan för många svenska invandrare och har stängt sina gränser. Likadant är det i Holland, Tyskland och hela övriga Europa. Inte heller USA eller Kanada anser sig kunna ta emot fler klimatflyktingar.
Möjligheter till ett bättre liv
Nu får du veta att Saudiarabien har beslutat att ta emot en kvot svenska flyktingar. Därför bestämmer du dig för att ta chansen och flytta dit med din familj.
Ni får ganska snart uppehållstillstånd och kan börja etablera er i samhället. Men var vill ni bosätta er? Väljer ni ett område där det finns svenska och europeiska familjer, eller ett helt saudiarabiskt område? Och vilken skola ska barnen börja i? Du har möjlighet att sätta dem i islamskola. Då får de chansen att bli muslimer och verkligen komma in i samhället. Men vill du det?
Om du är kvinna, kan du tänka dig att klä dig i heltäckande slöja, om det är enda chansen för dig att få jobb?
Så börjar det närma sig december. Åker ni till IKEA (som flyttat sitt huvudkontor till Sydafrika och fortfarande blomstrar) och skaffar svenskt julpynt, pepparkakor, julmust och ansjovis till Janssons frestelse, eller slutar ni fira jul och börjar fira ramadan i stället? Och hur känns det när du sitter i det eviga solgasset och och läser om hur Emil och Alfred badar i Katthultssjön i månskenet en sommarkväll?
Total anpassning är en utopi
Att tänka sig in i hur vi själva skulle bete oss ger lite perspektiv på våra invandrares kulturresa. Det visar att deras totala anpassning till det svenska samhället är en utopi. Alltså måste vi lära oss att hantera ett mångkulturellt samhälle. Det innebär inte att vi måste avsäga oss vår svenskhet, men vi behöver vara beredda på att andra navigerar efter andra kulturella kartor än vi själva.
Det betyder att hålla tillbaka ett snabbt fördömande av en person som beter sig annorlunda. Istället behöver vi fråga oss, och kanske allra helst personen själv, vad det beror på. Det kan räcka ganska långt. Lite förberedelse i form av kunskap om olika kulturer räcker ännu längre.
Och det allra viktigaste är att i varje möte ha inställningen: Du har inte fel. Jag har inte rätt. Vi är bara olika.